Litosfärplattor kan kollidera, glida från varandra eller förbi varandra. Rörelserna bestäms dels av konvektionsströmmarna nere i manteln, dels av plattornas beskaffenhet. Oceanisk skorpa är tyngre än kontinental skorpa och sjunker därför neråt i manteln vid en kollision. En dylik "sjunkning" ger alltid upphov till djuphavsgravar och vulkanutbrott. Mellan frånglidande litosfärplattor bildas ny havsbotten då magma stiger upp i skarven och stelnar till ny oceanskorpa som en mittrygg.